Eurosystemets ramverk för säkerheter - den gemensamma listan utökas med ej omsättbara tillgångar

Från och med den 1 januari 2007 tillämpas följande godtagbarhetskriterier:

Godtagbara lån: Detta är en skuldförbindelse, från en godtagbar gäldenär (se nedan) till Eurosystemets motparter, som uppfyller alla godtagbarhetskriterier nedan. Godtagbarhetskriterierna för banklån kommer även att tillämpas på syndikerade lån. Även banklån som har ett ”minskande kapital” (dvs. där kapitalet och räntan amorteras enligt en förutbestämd plan) är godtagbara. Ej dragna kreditutfästelser (t.ex. ej dragna faciliteter av ”revolving credits”) checkräkningskrediter och remburser (som auktoriserar användning av kredit, men inte i sig är banklån) är inte godtagbara. Banklån vars kapital och/eller ränta är efterställda andra banklån eller skuldförbindelser som samma emittenten har utgivit är inte heller godtagbara.^[1]

Godtagbara gäldenärer: Icke-finansiella företag och den offentliga sektorn.^[2] Gäldenärer och godtagbara garantier kommer att lyda under det arrangemang som gäller för godtagbara marknadsnoterade skuldinstrument.^[3]

Lånens minimistorlek: Mellan 2007 och 2012 får varje nationell centralbank välja minimistorlek. Från och med 2012 införs ett gemensamt tröskelvärde på 500 000 euro.

Gäldenärens kreditvärdighet:: För att vara godtagbar ska gäldenären vara solvent. Solvensen kommer att bedömas genom ”Eurosystemets övergripande ramverk för kreditbedömning” (se avsnitt 1.3 nedan).

Valuta: Endast banklån i euro kommer att vara godtagbara.

Längsta och kortaste löptid: Ingen.^[4]

Tillämplig lagstiftning för låneavtalet: Låneavtalet ska lyda under lagstiftningen i ett euroland.

Gäldenärens/borgensmannens hemvist: Gäldenären/borgensmannen ska ha sin hemvist i ett euroland.

De olika euroländerna har olika rättsliga krav, som måste uppfyllas för att säkerställa att banklån utgör giltig säkerhet och att lånen snabbt kan realiseras i fall av betalningsförsummelse av en motpart. Sådana rättsliga krav omfattar information till låntagaren, banksekretess, samt mobilisering och realisering av lånen. Eftersom dessa frågor inte behandlas på samma sätt i de olika jurisdiktionerna varierar de rättsliga kraven och fordringarna för uppfyllande av dessa från land till land.

Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (ECAF) innehåller teknikerna och reglerna för att upprätta Eurosystemets krav på ”höga kreditvärdighetsstandarder” för godtagbara säkerheter. ECAF bygger på fyra källor för kreditkvalitetsbedömning, dvs. externa kreditvärderingsinstitut (ECAI), de nationella centralbankernas interna kreditvärderingssystem (ICAS)^[5], motparters interna ratingsystem (IRB), och utomstående operatörers godkända ratingverktyg (RT). Ingen rankning kommer att tillämpas mellan källor för bedömning av kreditvärdigheten.

Alla källor för bedömning av kreditvärdigheten bör uppfylla en uppsättning godtagbarhetskriterier beroende på källan och dessa kommer att garantera att principerna om riktighet, konsekvens och jämförbarhet mellan de fyra källorna och inom varje källa garanteras enligt Eurosystemets ramverk för kreditbedömning. Eurosystemet kommer att övervaka de olika källornas prestationer mot ett riktmärke för att garantera att godtagbara säkerheter uppfyller minimistandarderna för kreditvärdighet.

Eurosystemet kommer senare att offentliggöra ett tröskelvärde på kreditvärdigheten för godtagbara låntagare och godtagbarhetsregler för borgensmän till ej omsättbara tillgångar, samt den benchmark som kommer att användas för bedömning av källorna för bedömning av kreditvärdigheten. Eurosystemet kommer också att offentliggöra listan över godtagbara externa kreditvärderingsinstitut samt utomstående operatörers godtagbara ratingverktyg och godtagbara operatörer för dem.

Alla motparter bör specificera vilken källa för kreditvärdighetsbedömning (ECAI, IRB-system, RT eller ICAS) de kommer att använda som huvudsakligt verktyg för att bedöma gäldenärer eller borgensmän för de banklån som lämnas som säkerhet. De ska sedan hålla sig till denna källa för kreditvärdighetsbedömning under en förutbestämd period (t.ex. ett år). Listan över godtagbara gäldenärer och borgensmän som en motpart lämnar in kommer att vara konfidentiell information och åtkomlig bara för Eurosystemet och motparten.

Den uppsättning tekniker och regler som planeras i Eurosystemets ramverk för kreditbedömning av banklån kommer också att vara tillämplig på marknadsnoterade tillgångar utan rating.

Procedurer för användning av banklån som säkerhet kommer att införas enligt nationella rättsliga och operationella förhållanden och den förväntade volymen på godtagbara lån som motparterna kommer att använda.

Då övergångsperioden börjar kommer de nationella centralbankerna att ta i bruk nationella lösningar. Dessa bör uppfylla vissa gemensamma minimikrav som säkerställer att hela Eurosystemet uppfyller en miniminivå för överföring av banklån. Korrespondentcentralbanksmodellen (CCBM) kommer att möjliggöra att motparter kan använda banklån i gränsöverskridande sammanhang.