Halvårsinformation om förfalskning av eurosedlar

Första halvåret 2006 togs 300 000 falska eurosedlar ur omlopp. Dessa förfalskningar, uppdelade per valör, ger följande:

Till slutet på förra året var 50-eurosedeln den oftast förfalskade sedeln. Under det här halvåret har antalet förfalskade 20-eurosedlar stigit ytterligare, vilket motsvarats av en proportionerlig minskning av antalet förfalskade 50-eurosedlar. 20-eurosedeln har nu blivit den oftast förfalskade sedeln. Mellan januari och juni 2006 utgjorde 20- och 50-eurosedlarna 80 % av alla förfalskningar i omlopp. I jämförelse med andra halvåret 2005 ökade andelen förfalskade 100-eurosedlar något till 12 % av det totala antalet.

Antalet förfalskningar har nu legat på en stabil nivå under mer än två år, vilket visas i halvårsinformationen nedan.

Dessa siffror bör dessutom ses mot bakgrund av en gradvis ökning av antalet äkta sedlar i omlopp (i genomsnitt 10,1 miljarder under första halvåret 2006). Som konstaterats i tidigare rapporter hittas den överväldigande majoriteten (98 %) av förfalskningarna i omlopp i länder i euroområdet. Strax över 1 % kom från andra EU-medlemsstater och strax under 1 % kom från resten av världen.

Allmänheten kan lita på eurosedlarnas kvalitet och säkerhetsdetaljer. Eurosystemet, dvs. Europeiska centralbanken (ECB) och de tolv nationella centralbankerna i euroområdet, fortsätter emellertid att uppmana allmänheten att vara vaksam och kontrollera att de sedlar man tar emot är äkta. Alla typer av förfalskningar kan lätt upptäckas med det enkla ”Känn-titta-luta”-testet, som beskrivs i Eurosystemets publikationer och på ECB:s webbplats samt på de nationella centralbankernas webbplatser. I tveksamma fall bör man dock jämföra en misstänkt sedel med en som man vet är äkta.

I kampen mot förfalskningar samarbetar Eurosystemet med Europol (som sprider information om beslag av förfalskade eurosedlar och mynt innan dessa satts i omlopp) och Europeiska kommissionen (som ansvarar för information om förfalskade euromynt). Eurosystemet har också ett mycket gott samarbete med Interpol och de nationella polismyndigheterna i frågor som rör brottsbekämpning. Den som misstänker att han eller hon fått en förfalskning uppmanas lämna in den till polisen, eller i de fall nationell praxis så tillåter, till den nationella centralbanken, med så många uppgifter som möjligt om när och var förfalskningen erhölls.